Jag är ganska noga med att laga mat. Det är möjligt att ni har noterat detta. Jag gillar inte kraffs (halvfabrikat osv.) Det är inte meningen att ha en matlektion med er men för att göra det enkelt så gillar jag att göra saker från grunden så man vet vad man har i. Ganska präktigt va? Lite Bree-varning på det? Tänkte väl.

Ikväll gjorde jag fiskburgare med kapris- och rödbetsröra. Sjukt gott. Det är viktigt med fisk. Min värdpappa i USA forskade inom omega-3 så jag är himla upplärd inom detta ämne. Säg till om ni vill ha en predikan. Jag kan det utan och innan.

Recept

Denna tisdag har jag spenderat på jobbet. Det var ta tre betala för två i hela butiken och ni kan ju gissa om där var folk? Ja. Det var det. En annan passade även på att handla lite. Ett par jeans, en tröja, en bandana och ett pannband. Det hade kanske varit lämpligt med bilder men jag sitter så skönt i soffan.

En god nyhet (eller ja, kanske är det egentligen en dålig nyhet) är att jag ska till en hudläkare på fredag. Min favortitläkare som jag var hos förra veckan sa att jag skulle bli kontaktade om fyra-sex veckor. Att jag blir kontaktad efter mindre än en vecka känns lite oroande. Varför vill hudläkaren träffa mig så snabbt? Kan det vara allvarligare? Ska jag behöva äta rävgiftet direkt? Gillar inte att jag inte har kontroll. Å andra sidan gillar jag inte min panna för tillfället heller. Gör fortfarande ont. Jag kan fortfarande inte röra mina ögonbryn normalt. Hur sjukt?

Jaha. Nähä. Det här blev ju gnälligt. Trist.

Någon mer än jag som läst Kristianstadbladet idag? Hehe. Jag är himla opartisk (not!!) och jag är dessutom full av åsikter. Mina åsikter. Men det är kanske bäst att hålla tyst. Jag har lärt mig att det är bra i vissa lägen och jag känner att detta kan vara ett sådant läge. Dock kan jag inte låta bli att konstatera några saker:

♦ Ett genomgående tema - ungefär överallt - är att människor idag blir så himla kränkta. Ungefär varje gång de har en fis på tvären. Jag vet inte, men det verkar som att jag är den enda nu levande människan på denna jord som aldrig har blivit kränkt. Folk är så känsliga och puttinuttiga och jag förstår verkligen inte varför. Alla som någon gång har känt sig "kränkt" (aka haft en fis på tvären) ska läsa boken som jag tipsar om här. Läs den gärna 1000 gånger. Kan folk bara slappna av lite och komma ner på jorden? Bara för att man inte tål kritik så betyder inte det att man blir kränkt. Det är som att säga att det är McDonalds fel att du är fet. Är du fet - sluta ät!! Typ.

♦ Ursäkta mig. Men Division III fotboll i Sverige, är det att jämföra med typ La Liga? Nej, trodde väl inte det. Och sen när blev fotbollsspelare (alltså vuxna män) böligare än ett P9-lag? Annat var det på min käre fars tid. Pappa aka Loket aka brutal-back-som-ingen-vågade-möta-i-närkamp (förtuom Peter Strömberg då) sa både det ena och det andra till med- och motspelare under sina 30 år som aktiv fotbollsspelare och inte bölades det för det. Jag kan säga att det är en himla tur att det inte fanns någon styrelse som lyssnade på mina salvor när jag spelade handboll. Jag hade väl fått livstids avstängning isf. Det är väl ändå vinnarskallar vi snackar om? Och det är väl vinna man vill göra och gör man inte det så blir man kanske frustrerad? Eller är det någon form av bibelstudier som bedrivs? För isf förstår jag att det ska vara lugnt och sansat.

♦ "Arbetsro" är nog det absolut roligaste ordet jag läst idag. Haha. Sandlådetrams är vad det är.

Dagen innebar en gästföreläsning med Lars Möldener som arbetar på Scandvision. Föreläsningen var både rolig och lärorik, då är det ju som bäst. Ännu en gång så visade det sig att min kära mammas favorituttryck stämmer ganska bra: "slumpen är ingen tillfällighet".

Så ikväll har jag kastat mig in i ett nytt socialt nätverk. Mer fokus på business än på "idag drack jag två koppar kaffe och det var gott". Jag signade upp mig för ett år sedan men har tyckt att det varit krångligt och besvärligt, kan dock inte säga att jag gav det en chans. Det har jag gjort nu och det ser ganska bra ut måste jag säga. Man kan om man vill. Är det inte så?

Linked in är grejen.

Alldeles precis nu så fick jag en finfin present av Berat. Antingen kan han läsa mina tankar ELLER så läser han mina detaljerade sms med största noggranhet. Jag råkade nämligen nämna att jag funnit ett fint smalt, brunt armband med fina ord och idag fick jag en överraskning. Armbandet.

 

Jag var trött på det blonda, kände inte för rött och i brunt hår ser jag ut som en tråkig människa. Så det fick bli grått. Jag älskar att det är grått. Lite "edge" som jag kanske skulle uttryckt det om jag varit frän och hipp och...medelålders.

Ja. Dessa helger. De är ju för underbara. Joanna (aka Londonsprätten) är alltså på hemmaplan vilket har resulterat i att vi andra i gänget har gjort vad vi har kunnat för att hon ska bli uppdaterad om de senaste sju månaderna. Tänk då när Cissi kommer hem. Då har vi ett år att ta igen. Märkligast av allt är egentligen att det inte känns som att det var sju månader sen vi sågs.

Nåväl. Fredagkväll var tjejkväll med våldsam hunger, nyfärgade frillor och böldsnack. Min panna är hett snack skulle jag vilja säga. Lördagkväll var underbar förfest hemma hos mig med grannar som bjöd in sig själva till mig (gillas!) för att sedan bjuda in oss till sig, akrobatik i soffan, göttig musik och en hel del klassiker som för evigt kommer att förfölja oss. Shit alltså. Livet är underbart.

Kvällens låtar blev dessa godingar, med bus i kroppen så är de guld:

Domestic - Morten Breum (ft. Nik & Jay)
Shining - Chris Decay

På vägen hem från Malmö så stannade bussen som vanligt vid SonyEricsson i Lund där det, helt logiskt, hoppar på en del folk som arbetar på nämnda företag. Jag satt nästlängst bak (och jag sov inte!!) när en man som gått på satte sig bakom mig:

Han (med glimten i ögat eftersom han fattade att jag fattade att han arbetar på SonyEricsson): iPhone?
Jag: Yes, hehe.
Han: Är det den nya?
Jag: Ja, vill du kolla på den?
Han: Ja!

Så fick han min lille vän och pillade på den och så diskuterade vi iPhone vs. SonyEricsson hela vägen till Vä (alltså nästan hela vägen till Kristianstad). Varför jag hade valt en iPhone, varför jag trodde att folk valde iPhone, hur iPhone, iTunes och betalningsfunktionen fungerade. Jag demonstrerade de olika funktionerna. Jag fick olika tekniska grejer förklarat för mig. Ibland så skakade han till på huvudet och sa "ah vad de har gjort det bra, de har verkligen gjort det svårt för oss". Vi diskuterade det negativa med iPhone. Jag frågade lite frågor om SonyEricsson och fick intressanta svar. Jag förstod att han arbetade med att typ ta fram nya modeller men när jag frågade vad han arbetade med så visade det sig att han hade himla intressanta arbetsuppgifter. Innan han hoppade av så sa han att de skulle ge Apple "en riktig match nästa år". Låter sjukt spännande om jag får säga det själv.

Man behöver alltså inte gå på frukostträffar för att nätverka. Det funkar att pendla också. Göttigt.

Vänner.

Igår var jag hos farbror doktorn och tro mig - det lär bli fler gånger. Mitt ansikte, eller snarare innanför min hud i ansiktet så pågår ett krig. Min doktor (som är bäst och som jag aldrig tänker byta) kallar det inflammerad inflammation. Ja ni hör ju själva att det inte alls låter trevligt och det är det inte heller. Det gör ont hela tiden. Jag kan inte röra vid mitt ansikte. Jag kan inte röra mina ögonbryn normalt. Ni fattar inte hur sjukt detta är och då har ni inte ens sett min panna. En bild är inte rättvis, min panna måste upplevas live. Det ser, helt seriöst, ut som om jag har blivit slagen alternativt har gått in i något - tre, fyra gånger. Helt sjukt.

Nåväl. Jag har fått piller. Jag veeeeet att det skrivs ut piller till höger och vänster, jag behöver ingen predikan. Jag avstår även gärna alla föreläsningar om vad som är bra och inte. För huden i min panna räcker tyvärr snart inte till längre och vad som händer då vill varken jag eller ni veta så jag tänker knapra mina piller. I tre månader. Om några veckor ska jag till en hudläkare och har det inte blivit någon förbättring då så ska jag gå på de tunga grejerna som bara vissa läkare har tillåtelse att skriva ut. Tydligen ska detta "rävgift" utplåna allt i sin väg men det kan ge en del biverkningar vilket innebär att jag måste gå på regelbundna kontroller för att allt ska kontrolleras och ha koll på. Grajt.

Men jag ska bli av med skiten. Det gör så jävla ont och jag är trött på att ha ont. Att inte kunna göra ansiktsuttryck, att inte kunna ta i mitt eget ansikte och att jag ska behöva badda med min jävla handduk ist för att torka mig normalt i ansiktet med den. Detta är det mest störda jag har varit med om i hela mitt liv. Låt det vara en övergång. Om jag blir bra så ska ni få se före- och efterbilder. Ni kommer dö. Och äcklas. Framförallt äcklas. Kul.

Tanken var att vi skulle köra till IKEA imorgon med det pyttelilla problemet att vi inte har någon bil. Jag hörde med mina föräldrar om jag kanske skulle kunna få låna deras bil. Det fick jag inte. Anledning? "Det kan hända något". Okej. Om jag blev sur? Ja.

Jag heter Maria och är 23 år gammal. Jag har haft körkort i fem år. Under ett år körde jag 200 mil i veckan i mitt jobb. Jag har kört åtskilliga mil på sexfilig motorväg i USA. Jag kan köra bil.

Då kommer den här: "Det finns andra på vägen"

Herregud.

Jag sov tills jag vaknade idag. Igår surrade jag om att ta en simtur på morgonkvisten. Det blev ingen simtur. Jag har en alldeles för färsk historia i minnet om simbassängens botten och den storyn får mig att tveka. Men ja, jag ska ta tag i det. Istället så åt jag min grötfrukost i lugn och ro och läste tidningen. Detta samtidigt som strömmen kom och gick, kändes lustigt när TV:en stängde av sig själv då och då.

Det har även hunnits med en sväng inom min fd. praktikplats där vi traggade av oss lite. Nice.

En sak. Jag är så organiserad att jag får kramp i hjärnan. Det är väl en bra sak? Eller? Jag har redan förberett alla räkningar som ska betalas, skrivit den ena listan efter den andra (betala-av-resan-lista, matschema för tre veckor framåt och inköpslista för två av dessa veckor) och förberett kvällens middag.

En annan sak. Jag har så ont i mitt ansikte idag att jag bara vill ta en osthyvel och dra över hela ansiktet. Det kan inte vara okej att känna så. Idag kan jag inte ens röra vid mitt eget ansikte. Normalt. Verkligen jättenormalt. Som grädde på moset så är min högra kind knallblå och uppsvullen, ser ut som att jag varit i slagsmål. Vilket jag inte har. Detta är inte okej. Jag längtar till onsdag.

Nu ska jag hämta Berat i skolan. Haha.