Funderar på det här med att "markera revir" när man ska träna och måste hämta redskap. Folk är som gamar när de anfaller golvet för att få en bra plats, dvs. spegelplats. Man vill ju se sig själv så att man håller armbågar, knäveck och rumpa i rätt position vid diverse övningar. Jag gör alltid en fuling. Jag lägger min väska där jag tänker stå sedan kan jag hämta stepbräda, hantlar, gummiband och matta eller vad det nu är för redskap som ska användas. Hittills har den taktiken funkat fint. Inte idag. När jag kom med stepbrädan under armen så stod någon vid min väska. Som den ursvensk jag är så blev jag mållös och fullständigt försatt i trans.

JAG HAR JU FAKTISKT LAGT MIN VÄSKA DÄR AV EN ANLEDNING!! Tänkte jag. I versaler.

Men vad ska man göra? Jag må vara svensk men jag är inte omöjlig så jag ställde mig ännu längre fram än vad tanken var från början. Fortfarande lite brydd över den där "fräckheten" men jag dog inte. Jag levde i allra högsta grad. Så tänkte jag en extra gång på det där. Är det min fuling med paxningen som är ful? Eller är det hennes sätt att strunta i min paxning som är ful? Eller är mitt sätt att överanalysera den här händelsen ful?

Jag vet inte. Men jag kommer att fortsätta att paxa.

Appropå choklad och sådär. I fredags så kom Linda och Sanna hem till mig. Sanna hade med sig en ICA-kasse full med frukt och Marabouchoklad. Kvällen startade alltså med att vi hackade frukt. Satan vad vi hackade. Det var äppel, banan, melon och päron om jag inte minns helt fel. Dessa nyttigheter hällde vi i en form. Därefter var det dags att smälta chokladen. Ju mer desto bättre skulle man kunna säga. Sedan hälldes den smälta chokladen på frukten för att stelna till sig lite. Lagom till Let's Dance kunde vi äta denna delikatess. Prova.

För övrigt är Sanna en feeder men det är en helt annan historia.

KiKat - historien alltså. För två veckor sedan så köpte jag ett "KitKat Chunky". Det är fina grejer i vanliga fall. Väl hemma så tog jag fram mitt lilla choklad och började mumsa så glatt på detta. Plötsligt bet jag i något riktigt hårt, något som inte alls kunde kategoriseras som "chunky" det var hårdare än så. Därför spottade jag ut objektet - som jag fortfarande inte har kunnat identifiera. Glas? Plast? Sten?

I vilket fall så ringde jag till Nestlé där jag fick prata med en trevlig kvinna. Så fort jag nämnde "potentiell glasbit" så blev det liv i luckan. I fredags fick jag hem ett färdigfrankerat kuvert med en liten plastficka i. Där skulle objektet läggas och sedan skulle det skickas till Nestlé. Den trevliga damen nämnde något om kompensation. Det tycker jag låter trevligt. Tur att jag har så starka och friska tänder också för den delen. Det hade varit ganska tråkigt att bita av en tand eller två.

Här är en bild på härligheten.

Under morgonen så var jag på ett litet möte angående min praktik. Jag tror att det blev spikat faktiskt. Tillåt mig att använda mina två favoritord som jag har en tendens att överanvända: fiiiiiint och göttigt. Med tanke på vad jag kommer att få göra så känns det ju ännu roligare. Jag kommer bla. att få blogga. Här då givetvis, men det kommer att ligga en länk så att folk kan ta sig hit. För vi har det ganska mysigt vi som hänger här inne så varför inte bli fler? Sedan så kommer jag kanske att få vara ansvarig för ett evenemang eller så och det är ju grymt bra tycker jag.

Nu ska jag fortsätta med tvätten, sedan ska jag trycka i mig en semla. Det är det bästa. För övrigt så har jag en KitKat-historia att dela med mig av. Men vi tar det lite senare idag. Cliffhanger - ni vet.

Ja tack, jag betalar hellre 399 kr än 918 kr. Korrekt uppfattat.



Lyko.se

Kvällen igår spenderades hemma hos Linda. Det var kinamat från Tollarps kinarestaurang som stod på menyn. Vi plågade oss igenom Melodifestivalen för "har man börjat titta så ska man titta klart...". För det är synd att säga att bidragen var bra. Annars tyckte jag att programledarna var ganska lattjo. Sådär härligt adrenalinstinna med stirrande blickar och Dolphs playbackmimning var stor humor.

För att väga upp det hela så satte vi igång "Twilight", den mest överhypade tjejfilmen ever. Första gången jag såg den så tyckte jag att den sög och när jag uttryckte detta så blev jag idiotförklarad på fem röda. Saken är den att jag har ändrat mig. Tycker filmen är bra. Dessutom hade Sara inte sett den vilket försatte Linda och Sanna i chocktillstånd. Så vi tittade på Twilight och drack Kärlekste. Sedan var det dags för paus efter halva filmen, alla tedrickare vet ju att drycken har en tendens att rinna rakt igenom och dessutom behövdes det göras nytt te, plus att vi behövde tragga av oss lite. Sedan avnjöts resten av filmen efter en timmes paus typ och den perfekta tjejkvälllen var till ända.

Och där har ni det ultimata vad-jag-gjorde-igårkväll-in-i-typ-minsta-detlaj-inlägget.

Dagen ska spenderas med Berat. Vet inte när vi hade en hel dag tillsammans senast. Ibland är det bara high-five i hallen när den ena ska ut och den andra är på väg in. Det är så vi jobbar.

Hej jag heter Maria och är 22 år gammal. Jag äter inte kanterna på brödsorten "Valje" eftersom att jag tycker att de smakar bränt. Jag känner mig oerhört fjantig när jag sitter och gnagar på kanterna, å andra sidan så känner jag en smula triumf över att jag kan göra precis som jag vill och därmed utelämna kanterna.

Det är kul att bli vuxen.

För tillfället sitter jag och väntar på att två Tollarpsbor ska dyka upp. Vi sa klockan sju. Eller rättare sagt JAG sa klockan sju, för då vet jag att de är här till åtta. Mina vänner har så bra koll på klockan men jag gillar dem ändå. Denna fredag är vi faktiskt TRE stycken. Cissi är som bekant i USA, Joanna sitter i London och Ida är i Egypten. Imorgon kommer dock en danskjäkel hem så då ska vi passa på att umgås med henne. Man ska till vara varje minut med sina vänner.

Nu kommer de!

Så - nu är jag så pass klar som man nu kan man bli med en hemsida. Min första och min första egengjorda hemsida. För en månad sedan så kunde jag ingenting, jag hade aldrig varit inne i något utav de program som jag har arbetat i denna månaden och nu kan jag yttepyttelite utav en gigantisk men ack så spännande värld.

Jag vill lära mig mer. Jag vill kunna mer. Jag vill ganska mycket när det kommer till det här ämnet. Jag skulle kunna tänka mig att arbeta med detta. Det är riktigt roligt anser jag, ibland är det slita-av-sig-håret-roligt men oftast inte. Dessutom får man se resultatet så snabbt. "Klick klick" och en liten förhandsgranskning på det. I like it.

Bilden under visar startsidan på min hemsida. Jag är faktiskt en smula stolt över mig själv.

När jag kom hem från skolan så fanns det minsann ett ganska tjockt och vadderat brev/paket som låg och väntade på mig. Det var skickat ända från USA och jag satte mig rakt ner på hallgolvet för att öppna härligheten. Om jag dog av lycka? Ja, det gjorde jag. Det oranga guldet fanns återigen i min hand. Reese's Peanut Butter Cups. Ehm ja. Denna gången i hjärtform, annars brukar de vara i just sådana här "cups". Men eftersom det snart är alla hjärtans dag så fick jag en stor hjärtformad peanutbuttercup. Fiiint!

Fast finast av allt var faktiskt det medföljande kortet. Så fint och valt med stor omtanke kan jag ana. Ni ser det på bilden nedan. Ni ser de fyra uppradade tjejerna som står så fint. Sedan ser ni ungen som hänger upp och ner istället. Det är jag. Jag menar, det ÄR jag. Palla stå uppradad när man kan lattja lite. Tack Cissi ♥

För tillfället sitter jag med näsan tryckt mot datorskärmen och försöker finputsa min något amatöraktiga hemsida. Har man inte sysslat med sådant här innan så är det en relativt stor utmaning att få till en "knapp" som det går att klicka på. En frustrerande utmaning i vissa fall. Min design är sanslöst clean och det är så jag vill ha det. Jag gillar inte ditten och datten. Men kanske är den för clean och ser då alltför amatöraktigt ut. Det är sådana tankar som rör sig i mitt huvud för tillfället. Dessutom har jag kört fast lite, därav bloggtid.

När jag satt och meckade vid datorn kom jag att tänka på vad min klasskamrat Denise sa till mig förra veckan - att jag är som en kille. Varför kanske ni undrar och det är så enkelt att jag inte svarar på tilltal när jag sitter vid datorn. Det blir kanske ett "mmm" men oftast vet jag inte vad jag svarar på. Så jag är ganska rolig att sitta bredvid. Som en kille. Tydligen.

Jag återupptäckte nyligen en gammal favorit i musikhörnan. Som ni säkert hade kunnat lista ut så var jag ett inbitet Spice Girls - fan. Jag gillade varken Backstreet Boys eller något annat pojkband. Det var Girlpower för hela slanten för mig skulle man kunna säga. Det var ett tag sedan jag lyssnade på de här tjejerna men så av en händelse snubblade jag över "Viva Forever". Shit vad fin den är. Som liten gick den under kategorin "långsam och tråkig ballad" men nu när jag växt till mig så tycker jag att den är fin. Videon däremot - hur tänkte man där? Men strunt i det. Lyssna på låten. Bra va?

På Facebook är det livliga diskussioner angående vädret och PH-finalen. Så vi kan väl ha en liten diskussion här inne också. Eller snarare - jag ger er min syn på saken och ni läser. För ni ger ju aldrig några kommentarer (förutom mina stammiskommenterare) så därför har vi en ganska rak och enkel kommunikation här inne. Envägskommunikation. Detta skulle kunna klassas som en envägskommunikationsblogg. Det är precis vad det är om jag tänker efter.

Alltså.

Vädret. Det upprör verkligen. Snön får folk att bli helt galna med sina statusuppdateringar på FB. Det tycker jag är roligt. Må så vara att min humor kanske inte är som din, men ändå - är det inte ganska kul att läsa andras klagosång? När folk börjar diskutera filmen "2012" som en förklaring så blir jag fnissig. Jag bryr mig ärligt talat inte så mycket om den här snön. Vad ska man göra åt det? Jag får möjligtvis åka buss i några timmar extra någon dag. Men vad kan jag göra åt det? Inget. Så enkelt och ändå går folk nuts och blir hysteriska i sina utlåtanden.

PH-finalen. Vem är den första ni tänker på när Paradise Hotel nämns? Jag kan nästan sätta min blivande mysdressoverall på att majoriteten skulle säga Jackie. Vem vann? Jackie. Ja, Patrik vann visserligen också men han är ju mest en nallebjörn . Min personliga åsikt är att Jackie var värd vinsten. Hon har spelat helt oförutsägbart och jag tror hon har spelat dum i många lägen, det har man särskilt förstått i slutet av denna fantastiska mediaproduktion.

Det var mina åsikter i min envägskommunikationsblogg. Hoppas ni gillade det. Mina 4378198721 läsare brukar ju göra det.

T-shirtar är en bra grej tycker jag. Det finns en kille, som jag inte minns namnet på, som är i typ 18-årsåldern som kan det här med t-shirtar. Han har startat ett märke som heter BlackBook och jag har älskat de där t-shirtarna från första stund jag såg dem. Tycker att de är awesome. Lite sådär på gränsen, lite sådär att personer över 35 drar efter andan. Precis det jag gillar alltså. Det är ganska dyra historier, för att vara t-shirtar, men ibland kan det vara värt det. En dag kommer en sådan snygging att klickas hem till mig.

Nu ska jag snart träna. Igen. Jag vet. Det gäller att smida medan järnet är varmt.

Blackbook