Lördagskvällen spenderades tillsammans med Emma och Diana. Man skulle kunna säga att vi var de tre musketörerna under gymnasietiden och jag skulle kunna dra en hel hög med anekdoter men de är så interna att det troligtvis inte är så roligt för utomstående. God mat, gott vin och fint sällskap. En lördagskväll kan inte bli bättre!

Fredag och det innebär att ni inte är så flitiga med att kika in här. Jag fattar den. Det börjar ju bli vår och så. Idag hade jag tenta och det gick strålande, vilket känns som en bra start på den här helgen. Denna helgen är en riktigt ledig och fin helg, sådant gillas. Jag ser framemot imorgonkväll när jag ska träffa två godingar som jag inte träffar så ofta.

När helgen är över så är det måndag och på måndag så håller vi tummarna så in i nordens hårt att de blir helt blåa. För om en viss person som ligger etta på lägenheten som vi skulle göra allt för att få inte hör av sig, så blir den vår! Sinnessjukt med sådan här spänning. Är inte alls bra på att hantera det. Sover sjukt illa. Ja, förutom på bussen ner till Malmö för för på den sover jag som en sten. Så hårt att André får skaka mig som en champagneflaska för att jag ska vakna.

Det om det. Nu ska jag fixa till mig sen ska Berat och jag ta en promenad hem till The Gjyrevcis. Niiiice.

Trevlig helg på er (och glöm inte tummarna!)

Som ni har väntat på att jag ska outa den här tävlingen jag skrev om igår. Jag har gjort en tuggummiblandning som ni gärna får rösta på. Om varenda en som läser den här bloggen hade röstat så hade jag varit sjuuukt nöjd. Kan ni inte göra det för mig är ni snälla? Gå in HÄR.

Lägenheten ja. Vi kan väl säga såhär - det har skjutits upp lite. I början av nästa vecka kommer vi antagligen få besked. Vi snackar MINIMAL chans så håll era tummar hårdare än ni någonsin trodde var möjligt.

Jag känner att detta blev ett egoistiskt inlägg. Jag bara vill ha och vill ha. Men jag kan vara snäll och visa min tuggummipåse. Den heter Fruit Roulette. Haha, kul eller hur?

Alltså är det inte typiskt. När jag har en riktigt pärla på G så laggar allting och dummar sig. Oväntat att jag omedelbart skickar ett mail till kundtjänst - ett trevligt sådant - men ändå. Så typiskt mig. Men det är enbart för att jag tycker att mitt bidrag är riktigt bra och jag vill bara fiska röster. Dock har jag tid på mig, det är ingen brådska direkt. Fast samtidigt så vet jag att jag har gjort er nyfikna och det var kanske dumt. Eller så är det en cliffhanger?

För att kompensera så vill jag dra en liten rolig anekdot som en relativt ny bekantskap berättade för mig igår. Johanna - som den här bekantskapen heter - är ledare för en barngrupp i dans och i helgen utspelade sig den här dialogen (så som jag kommer ihåg att det blev berättat för mig):

 - Johaaaaannaaaaa, vet du?
- Nej, vaddå?
- Killarna med svart hår som går i trean på min skola, vet du vad de gör?
- Nej...
- När de hälsar på varandra så slår de varandra i handen och säger "Eyyy mannen". Det är bara de med svart hår som gör så.
- Kan inte de med ljust hår göra så?
- NEJ! Det är baaaaara de med svart hår som kan det.

Haha! Kan ni tänka er? De små nioåringarna dunkar varandra i ryggen och säger "ey mannen". Jag dör så kul.

Bara för det så kom jag att tänka på en gång när Berat och jag träffade på en killkompis till mig som jag kanske skulle vilja kalla en mycket ytlig bekantskap. Typ hejochtjena och så. Berat hade aldrig förr träffat killen ifråga. Så jag presenterade dem och vet ni vad killen gör? Han tar Berat i handen och så säger han: "Eyyyy mannen! Hur är läget, mannen?" Det bör tilläggas att killen ifråga inte direkt brukar svänga sig med dessa uttryck. Berats min var obetalbar, jag kvävdes lite av en fnissattack - för det är ju roligt. Okej att Berat har nästan svart hår och han har utländsk härkomst men det är liksom inget tvång att kalla honom "mannen" för det.

Mooooot min ljuvliga säng. Godnatt.

Nu har jag blivit inspirerad av min klasskamrat Bernt som vinner grejer jämt och ständigt. För två veckor sedan var det en EU-moppe för 15 000 kr och tidigare har det varit Champions League - final, resor, pengar och gud vet allt. HALLÅ! Jag vill också vinna! Men man kan inte vinna om man inte tävlar och tävla är precis vad jag sysslar med i just detta nu. Titta in om en stund eller så, då ska ni få se på tävlande!

Men först ska ni få se vad jag lyckades klicka hem innan idag. Vill man inte dö en smula? Jo.

H&M

Det är faktiskt så att jag inte enbart gillar Kent. Precis som en tvättäkta klichée så är jag en allätare. Lyssnar på det mesta bara det ger mig rätt känsla. Det är ju det musik handlar om är min åsikt. I vilket fall så är en annan favorit Lady Gaga och för er som har missat det så har hon släppt en ny singel tillsammans med Beyonce som är äckligt bra - Telephone. Shiiiiiiit vad bra den är. 

Den 8 maj kommer hon till Sverige men då befinner jag mig förhoppningsvis i London så det blir tyvärr ingen Gaga för mig denna gången. Men jag följer henne på Twitter då hon är en duktig twittrare och så verkar hon vara sådär hjärtlig och sätter sina fans främst. Fint.

Gaga - You know what the say? Once you kill a cow, you gotta make a burger.
Bey - You know Gaga? Trust is like a mirror. You can fix it if it's broke.
Gaga- But you can still see the crack in that motherfuckers reflections.

Innan jag kastar mig över tentapluggandet med liv och lust så måste jag få dela med mig av något jag precis läste i morgontidningen. Det har nämligen dragits igång en marknadsföringskampanj i grannkommunen Sölvesborg och jag måste säga att jag blev lite förtjust. Istället för det evinnerliga tjatet om natur och landskap och bla bla bla (precis som ALLA andra kommuner i princip) så drar Sölvesborg till med "I Sölvesborg får man stål med modersmjölken och har fotbollen i blodet", just den linen kunde kanske formulerats bättre men ändå..!

De sticker ut hakan och det är alltid lika underbart att se och höra. De syftar såklart på Sweden Rock Festival och Mjällby som har tagit sig upp i allsvenskan, bra av kommunen att hanka sig fast i två sådana jättemagneter. Och bollen som har tagits fram som någon form av symbol är fin tycker jag. Kampanjen går under namnet "Made in Sölvesborg", givetvis måste tidningens reporter fråga "varför engelska?". Jag blir så trött.

Läs artikeln här, där även bilden är lånad från.

Det var alltså Malmö som gällde igår för sis och mig. Först var det såklart en shoppingrunda som behövde genomföras och inte att förglömma den bästa indiska maten i stan skulle förtäras. Innan konserten så satt vi och vilade och fikade (såklart) på "Mormors..." i två-tre timmar. Oh det var så fint. 

"MEN!" tänker ni nu. "MEN! Hade inte du en köpfri månad, HildaMaria Svensson?" Jo, helt korrekt. Men jag hade någon tillgodogrej i börsen och så hade jag visst med mig en snäll syster också. Så det löste sig så fint så och jag har alltså fortfarande hållt mitt löfte.

Det blev en klänning som skriker vår och som ser ut som ett linne och en kjol, ett par solglasögon som skrek "Maria" - det var pilotmodell och det säger allt och så var det den där ljuvliga scarvsen som skrek Alexander Mcqueen - kopia och en snygg sådan dessutom.

Nu har jag landat i soffan efter tränigspass och därefter dusch som gjorde ont i axlarna när jag schampoonerade håret. Ikväll körde jag Komplett Muskel och oftast brukar jag köra Core innan men idag var jag lite sen på det och passet var redan fullt. Så roligt såå att sitta utanför och se de andra träna där inne i salen. Tradigt!

Annars så består mitt liv mest utav att fixa med lägenhetssökande och så lite ekonomipluggande inför fredagens tenta. Det kommer att bli en spännande historia.

Jag såg precis världens goaste reklamfilm. Som den före detta dagisfröken jag är så tror jag att ni förstår att jag är barnkär. Det finns inget saftigare än nyvakna mysbarn med stora kinder som man kan bita i. Hehe. Annars gillar jag mest barn för deras ärlighet. Snacka om rakt på sak. Men kolla in filmen nedan, det är gosbebisar med stort G. 

Söndagen innebar att jag skulle få min julklapp. Dvs få se KENT-konserten i Malmö Arena tillsammans med min kära syster. Kent levererade som alltid. Jag har förstått att antingen hatar eller så älskar man Kent. Det finns ingen gråzon direkt. Hatarna kallar det för deppmusik och ja, det är möjligt att det inte är världens gladaste musik. Men jag dör långsamt av hur grymma deras texter är.

När jag var en hormonstin 14-15 åring så lyssnade jag sönder Kents skiva "Vapen & Ammunition" och det är fortfarande den bästa skivan enligt mig. Min favorit var låten "Socker" med den absolut bästa versen:

Och gäst ikväll är Jesus
Han har kickat heroin
Han läppjar på sitt glas och Ramlösa blir vin
Han berättar om sina vapen, sin tid i Saint Tropez
Om att ge sig själv en chans, om sin nya Z3
I en värld av idioter står han först i kön
Han berättar framför kameran om hur han bytte kön
Eller något helt annat som också är privat
Om alla dom han älskat och dom han bara sög av
Men han sa alltid nej

Ja. Varför just den versen är så bra har jag svårt att sätta ord på. Men den slår all klibbig schlager, det är en sak som är säker.

Jag har en sjuk karma. Jo, det är sant.

Efter en bilfärd hem från Malmö idag så blev jag avsläppt vid resecentrum för att kunna ta min cykel hemåt. Var där någon cykel? Nope. Borta. Snöade som fan gjorde det också och jag bar Converse och var utan mössa. En ganska tung start på helgen tycker jag.

Sedan var det dags för lägenhetsvisning och Berat och jag kapitulerade fullständigt. Ge oss den. Geeeee oss den. Ge oss deeeeeeeeeen. Typ. Håll tummarna, okej?

"Bara för att" så drog vi till tågstationen för att leta efter min cykel, "det kan ju vara någon som hade lite bråttom från bussarna till tågen, höhö" tänkte vi, men vi fann inte min cykel bland tågstationens cykelställ. Tråkigt men förväntat. Så vi precis när vi ska köra därifrån tycker jag mig se mitt fina cykelstyre sticka upp ovanför en buske. Mycket riktigt. Där stod den lilla pärlan. Sjukt förvånad personen som snodde den måste bli när han/hon inte finner den igen. Mehehe..! Nu har pappa köpt värsta moppelåset till den. Tryggt. Ingen rör min lilla pärla.

Jag har alltid sådan sjuk tur när det kommer till sådant här att jag inte ens blir nervös längre när jag blir av med något, tillåt mig redovisa några exempel:

- När jag gick på gymnasiet så tappade jag mina nycklar. Två veckor senare så hittade min mamma dem dinglandes mellan två bussäten på en Malmöbuss.

- En annan gång tappade jag en guldring som jag fått av min farmor, var av med den i några veckor innan jag återfann den hos skolans vaktmästare.

- I höstas tappade jag körkort, busskort och VISA-kort på bussen till Malmö. Jag fick ett samtal om detta och en timme senare lämnade en busschaufför över mina grejer.

- I helgen tappade jag min garderobsbricka men en vakt hade hittat den så den låg så fint och väntade på mig i garderoben när jag skulle hämta min jacka.

Flyt is my thing!

Efter skolan imorgon så blir det återigen ett besök till den där lägenheten. Pappa och mamma hänger med, kan ju vara bra. Man skulle kunna säga att pappas inställning är avig, jag hoppas han ändrar sig. Om Berat klarar sig utan en toalett en stund så följer även han med. Skulle ju vara bra med tanke på att det skulle kunna bli vårt framtida boende. Jag snackade med den skidåkandenumeraboendekillens pappa idag och tydligen hade en annan tjej varit där och kollat. Och varit intresserad. Damn it. Så. Typiskt.

Annars blir det bowling, jobb och KENT i helgen. Imorgon är det alltså bowlingen som gäller men framför allt ska jag kolla in Idas tatuering. Placerad på revbenen bla. Ska det vara så ska det vara rejält. Helt rätt. Inga veklingar i min kompiskrets för bövelen.

Tänkte gå och lägga mig nu. Några frågor på det?

Natten var en spännande historia. Eller nä. En plågsam historia. Inte för mig men för Berat. Han har fått en sådan där trevlig maginfluensa. Jag håller mig på behörigt avstånd samtidigt som jag är sådär jobbigt tjatig om att han måste dricka. Dessutom har jag kokat och mosat morötter och rostat bröd utan kanter. För jag är expert på tarmkost efter höstens trevligheter.

Lägenheten då? undrar ni. Jo, den fick jag kika på själv. Ge mig den. Ge mig den nu. Jag har inte känt ett så stort begär sedan jag stod på ett café senast och spanade in alla bakverk. Hoho. Och mamman och pappan som visade upp sin skidåkande sons lägenhet var hur sköna som helst. Vi blev nästanpå BFF:s.

Jaja, vi får se hur det går. Möjligt att det kikas på ytterligare fler. Men det är ett förbannat tryck på lägenheter måste jag säga.

Ni vet lägenhetsdeppet jag skrev om för någon dag sedan. Fortf deppig visserligen men det finns ljusglimtar. Som typ den lägenheten Berat och jag ska kika på imorgon. Woho. Håll era tummar för att den är fin och för att tre personer före mig inte tycker att den är fin och därmed tackar nej. Deal? Deal!